This is My Life

Förlossningsberättelse Ida

Publicerad 2014-08-25 09:33:00 i Förlossningsberättelse,

Var upp till läkaren på torsdagen den 14/8, där kollade dom med UL hur stor hon blivit och även att allt såg bra. Hon kände även om jag var öppen nåt eftersom jag har haft så mycket sammandragningar. Var inte öppen någonting, men däremot var livmodertappen mjuk och framåt (har jag för mig) Så fick en tid till dagvården i Falun på tisdagen efter, alltså den 19/8 där dom skulle kolla om jag var redo för att ev bli igångsatt. Den kvällen åt jag färsk ananas och drack hallonbladsthé, vet ej om det hade någon inverkan men hon kom ju dagen efter :-) På fredagen den 15/8 var jag och hälsade på Linda, hade lite små sammandragningar när jag var där, men inte mer än vanligt. När jag skulle åka hem därifrån så fick jag en sjujäkla förvärk som höll i sig i ca 3-4 minuter. Var inte så lätt att köra bil samtidigt som jag fick den. Men sen blev det inget mer. Kom hem och åt lite tacos. När vi ätit klart fick jag lov att gå in och lägga mig i soffan, började få så många sammandragningar. Trodde att det bara var förvärkar eftersom jag haft det förut, hade många förvärkar natten till onsdagen som höll i sig i ca 20 minuter sen avtog det, trodde att dessa värkar också skulle avta så jag skickade iväg Simon och Tommy till Kopparberg på cruising. När dom åkt så märkte jag att värkarna började komma oftare. Gick in i duschen och försökte duscha varmt men eftersom det inte gam sig så antog jag att det var riktiga värkar. När det var ca 5-7 minuter mellan så ringde jag förlossningen som tyckte att vi skulle komma upp. Ringde Tommy som precis kommit till Kopparberg så han vände hem direkt. Mellan värkarna så försökte jag packa det sista, så upp för trappen och packa i väskan, ner i källaren och hämta snuttefilten som låg i torktumlaren. Och där emellan ställa mig på alla fyra för värkarna började göra riktigt ont. Upp för trappen igen och hämta Simons kostym som han skulle ha på bröllopen som vi egentligen skulle varit på dagen efter. Sen kom Hansa och Ingegärd och väntade till Tommy och Simon skulle komma hem. Dom hjälpte mig ner med väskan och hämtade bilstolen i källaren. När Tommy tillslut kom så var det ut i bilen och sedan upp till Falun. Vi hann till Ludvika när jag kände att jag inte visste om vi skulle hinna upp till Falun så Tommy ringde efter en ambulans. Vi mötte upp dom vid kaffestugan och ambulansmännen sa till Tommy att han kunde åka före för dom skulle sätta i nål och fixa lite först. Det sista Tommy hör dom säga till varandra är om dom ska kalla på förstärkning. När Tommy kom till Borlänge så mötte han en ambulans och trodde den var på väg för att hjälpa till med mig, så han vände och när han kommit ut vid vajerräcket så mötte han min ambulans med blåljus så det var bara att försöka vända igen. När vi kom in i Falun så gick vattnet. Vi hann upp till förlossningen iaf även om det var bra nära att vi inte skulle hinna det. Fick komma in på ett rum och där hann vi vara i 26 minuter innan våran lilla tjej bestämde sig för att komma ut klockan 23,26. 2804 gram tung och 50 cm lång. Har aldrig varit så skönt att höra en unge skrika. Fick sedan komma ner till BB och ett eget rum. Eftersom hon var 3,5 vecka tidig så fick hon extra bröstmjölk på BB innan min egen mjölk kommit igång. Var kvar där till måndagen så läkaren fick kolla på henne. Dom ska göra en undersökning när dom är 48 timmar gammal och eftersom hon var född så sent på freddagen så var det först på måndagen dom kunde göra den undersökningen. Men allting såg så bra ut så Tommy och Simon kom upp och hämtade mig när Simon slutat förskolan oh äntligen fick vi åka hem fyra stycken i bilen.

Förlossningsberättelse

Publicerad 2009-01-26 14:14:11 i Förlossningsberättelse,

Tänkte berätta hur det gick till när Simon kom till världen.


Allt började fredag den 24/10 2008.

Hade inte känt någonting på hela dagen utan allting var som vanligt.

När Tommy kom hem från jobbet efter fyra så åkte vi och handlade.

Gjorde lite mat och jag började känna lite små sammandragningar.

Men det var ju inget ovanligt. Hade ju gått med sammandragningar sen vecka 23 ungefär.

Kollade på idol och under programmet så kanske jag fick två sammandragningar som kändes neråt i magen istället för uppåt som dom gjort förut.

Men det var ingenting som gjorde ont och eftersom det bara var ca två stycken så tänkte jag inte så mycket på det.

Runt 23.00 så började jag få mer ont och nu kom dom oftare.

Gick och la oss men nu kom värkarna med ca 10 minuters mellanrum.

Så höll det på hela natten, men jag hade sån tur att jag lyckades sova mellan värkarna.

Runt halv sex på morgonen så började dom komma oftare.

Nu började jag även att må illa under vissa värkar, så T fick hämta en bunke ifall jag skulle spy. Ville ju inte göra det i sängen.

T ringde till förlossningen som tyckte att jag skulle ta ett bad eller en varm dusch.

Gick in i duschen och spolade med varmvatten på magen.

Lindrade lite grann men nu börjar det göra riktigt ont.

Har ju läst att om värkarna avtar när man badar eller duschar så är det bara förvärkar, men mina fortsatte hela tiden så jag visste att det var på riktigt.

Gick ur duschen och klädde på mig. Satte mig i köket och väntade på att T skulle packa ihop det sista och ringa upp till förlossningen och säga att vi är på väg. Kunde ju inte röra mig så mycket. Började känna mig illamående igen så T hämtade bunken.

Rätt var det var så kom hela kvällsmaten upp.

Runt kvart över sju var vi på väg upp till Falun.

Skickade ett meddelande till mamma och syster och berättade att vi var på väg.

Till en början gick det rätt bra. Värkarna kom med ca 5-6 minuters mellanrum.

Kom upp till Falun och precis när T ställt sig utanför porten så blev jag illamående igen.

Tur att jag hade bunken med mig.

Gick in och satte mig på en stol medan T parkerade bilen. Hade riktigt ont nu och kunde knappt gå.

Åker upp i hissen och som tur var fanns det en säng som man kunde sitta på.

När vi kommer upp dit så får jag precis en värk. Stannar kvar i hissen medan värken pågår.

När den avtagit så går vi bort mot rummet. Gör riktigt ont och jag kan inte gå upprätt.

Tur att T och sköterskan gick bredvid och höll i mig.

Tror knappt jag har ögonen öppna under hela tiden.

Lägger mig på sängen och vi blir inskrivna kvart i nio på morgonen den 25/10 2008.

Sedan kommer barnmorskan och en barnmorskestudent in och presenterar sig.

Har så ont så jag knappt tittar på dom.

Blev undersökt och var redan öppen 5 cm, så det "värsta" var ju redan gjort.

Frågade om jag ville ha någon smärtlindring och jag vill bara ha lustgas.

Tror att det blev att kännas lite bättre eller så var det bara psykologiskt.

Ligger så ett tag och helt plötsligt börjar det kännas som ett tryck neråt i magen.

Ber T att kalla på barnmorskan som kommer in.

Nu har krystvärkarna satt igång.

Ligger på sidan och Simons hjärtljud börjar gå ner så jag får lägga mig på rygg och så sätter dom en skalpelektrod.

Dom har även tillkallat läkare som står och observerar ifall han måste ut snabbare.

Nu börjar krystvärkarna öka i takt och läkaren säger att jag inte får ha lustgasen nåt mer.

Börjar krysta och får hela tiden jätte bra stöd ifrån både T och barnmorskorna.

Samtidigt som jag ligger med krystvärkar så har en annan i rummet bredvid också det, så inne hos mig är det bara barnmorskestudenten och några sköterskor. Men det går jätte bra det också.

Krystar några gånger och hör dom säga att om han inte kommer ut nu så måste dom klippa lite. Så jag tar i för kung och fosterland och ut kommer världens finaste son.

Klockan var då 10.50 så två timmar efter vi kom upp så föddes våran son Simon.

Blev bara två stygn, skönt det.


Efteråt när jag skulle gå och duscha så kände jag mig lite svimfärdig.

T gick ner och la i lappen i bilen så en BM följde mig till duschen.

Satte mig på toastolen och tyckte att det blev att kännas bättre, så BM gick ut.

Gick in i duschen och spolade av mig och T kom in då.

Torkade mig och satte mig på toaletten för att kissa lite.

Gick inte så bra utan jag kände mig svimfärdig hela tiden. Sa åt T att han fick hjälpa mig ut till sängen som stod där inne.

Tur att T höll i mig för jag hann aldrig till sängen. Svimmade innan.

T gick ut och hämtade sköterskorna som kom i springandes. Då hade jag kvicknat till och var kissnödig.

Gick på toaletten och sedan blev jag skjutsad i rullstol tillbaka till rummet.

Efter en stund kom dom in och vägde och mätte honom.

3040 g tung och 49 cm lång. Ingen stor kille här inte.

Sedan fick vi ligga där en stund till innan vi fick komma ner på avdelningen.

Ville ha koll på att jag mådde bättre innan vi åkte ner dit.


Så gick det till när världens underbaraste kille föddes.


Om

Min profilbild

Malin Sofia

Har flyttat in i ett underbart hus i Saxdalen tillsammans med min sabo och son född -08

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela